Årets lammning på Rasmusbyn 2024
Inget är som att gå i väntans tider och så kändes det när vi gick och väntade på att vi äntligen skulle få lammungar på Rasmusbyn igen.
Fyra dräktiga tackor fick en egen box någon vecka innan utsatt lamning. Det förbereddes med allt som man behöver när det ska komma lammungar. Lammjour Lena var på besök för att säkert kunna hitta till Rasmusbyn om det skulle bli nödvändigt. Så nu var allt klart.
Dagarna gick men så plötsligt en onsdagsmorgon så hade vi tre nya små lamm i fårhuset. Tackan hade själv klarat detta galant under natten så ingen hade behövt rycka ut. Lyckan var total bland både bybor och personal. Dessa tre skänkte så mycket glädje för alla som ville besöka dem mest varje dag.
Sen dröjde det hela tio dagar innan det var dags igen, men då blev det rena ketchupeffekten kan man säga. Det började en lördag eftermiddag då vår gruppchef Johanna åker till fårhuset för att visa sin mamma våra små nya invånare. De kommer då mitt i en lamning som är lite besvärligare än den första. Johanna som är van med födslar av hundvalpar ser ganska snabbt att det inte är bra. Hon ringer då lammjouren för att få råd vad som ska göras. Lammjour Lena och undertecknad beslutar då att åka ut till byn för att hjälpa till. Väl framme så har tackan fått tre lammungar varav en var dödfödd, en var mycket svag och den tredje helt okej. Lena gör snabbt ett försök att få den svaga lammungen att börja dia och att tackan ska slicka den varm. Det går så där så då mjölkas lite råmjölk ut och lammungen matas och läggs under värmelampa. Lammungen är väldigt svag men fortfarande vid liv, dessa tre får en egen box så de inte blir störda av de andra fåren.
Under tiden märks att ytterligare en tacka börjar göra sig redo för att lamma. Vi beslutar oss för att åka hem en stund så tackan får vara ifred. När då Robert kommer vid 19 tiden för att fodra så får han rycka in och hjälpa tackan att få sina två lamm. Det hela går mycket bra och vår omsorgsassistent Robert hjälper till att torka dem torra och få dem att börja dia. Robert låter även dessa tre få en egen box att vara i. Så nu har det alltså kommit fyra små lammungar på bara några timmar och endast en tacka är kvar att lamma.
Den svaga lammungen mår ganska bra men har svårt att dia själv så den får ytterligare lite stödmatning för att få lite styrka. Man kan konstatera att lammungar har en ganska stark livsgnista, de ger inte upp i första taget. Efter lite omflyttningar av värmelampor och lite extra utfodringar av tackorna så stänger vi ner fårhuset för natten och känner oss ganska nöjda när vi åker hem.
Dagen efter så besöker djuransvarig Lina fåren och hamnar då mitt i den sista lamningen. Hon kontaktar återigen Lena för att informera att det är dags igen. Kontaktar hus 3 som har djurvecka där omsorgsassistent Evelina är i tjänst. Hon är van att hantera djur och ska hålla lite extra koll. Det blir återigen en dramatisk lamning där ena lammungen sitter fast och behöver dras ut. Evelina tar hjälp av Susanne som också jobbar i huset idag. De drar för kung och fosterland och lyckas få ut lammungen i tid. Tackan får två små lammungar som genast börjar dia och verkar må bra.
På mindre än ett dygn har alltså Rasmusbyn utökats med sex nya invånare i form av lammungar. Det är dock fortfarande inte helt ok med det svaga lammet. Lite mer stödmatning ger oss fortfarande hopp om att den ska överleva.
På måndagen lever den fortfarande men är lite slö och svag. Vi stöd matar återigen och lammungen blir piggare och piggare. Börjar till slut dia själv så nu är faran över.
Detta var en kort berättelse om när Rasmusbyn utökades med nio nya invånare.
/ Kerstin Karlsson, Föreståndare daglig verksamhet, 20240426